En bekännelse

Jag vet inte om det är för att jag jobbar inom ett service yrke hela dagarna som jag inte orkar vara trevlig privat.
Den senaste veckan har en kvinna på Lindex åkt på hårda ord från mig och när hon skulle förklara, vände jag ryggen till och gick...det kändes bra.
Idag på tunnelbanan satt sig en man med en "bröstvårta" på halsen sig mittemot mig. Jag stirra...han märkte...jag visade med en blick att jag tyckte det var äckligt och att han borde sluta åka tunnelbana när folk fanns på den.
En stund senare åker jag buss, på bussen sitter 2vuxna och 3barn. Inte vilka personer som helst utan finskspråkiga. Finska bör vara förbjudet att prata där andra människor finns. Jag himlade med ögonen och hade jag bara varit liiiiite sämre som person hade jag hållt för öronen och gapat TYST!!!!
Men det är inte allt, när jag skulle gå av bussen skulle samtidigt en man i rullstol in. Jag suckar och ger en ilsken blick. Både han och jag vet att blicken sa: bara för att du sitter i rullstol ska du inte tro du är bättre och har företräde här inte... och så tränger jag mig fram!

Kanske jag bör se mig om efter ett annat arbete...